PVRIS

 

Typ världens bästa band. Träffade dem förra helgen o de är så himla trevliga och bra live!

Läs mer om det o se bilder på min tumblr 

 

Iaf, jag ville ge er en lite life update, eftersom jag började detta år på en ganska low note så tänkte jag väl bara komma här med lite "I'm making progress"-prat. För det går framåt och det går uppåt och jag mår bra. Det är skönt att må bra, att få vara mig själv igen, att slippa känna mig värdelös och meningslös, att faktiskt kunna äta, kunna sova, fungera normalt helt enkelt. 

 

I höstas tappade jag aptiten, jag tappade totalt lusten att leva, inga konserter i världen kunde hålla mig uppe, inget funkade att ha att se fram emot och jobba sig mot, det var bara som ett bäcksvart täcke över mig. Det var svårt att ta på eftersom jag kommit så långt och eftersom jag mått så bra fram till dess och eftersom det var en relativt "liten" grej som triggade det och fick det att bryta ut. 

 

Det är okej dock, jag är back on track. Jag äter alla måltider jag ska, jag skippar inga luncher längre. Jag sover på nätterna även om jag har svårt att komma i säng före ett/två, jag har inte extrema mardrömmar som gör att jag inte får någon sömn utan det är bara bra där. Jag har min vanliga nivå av ångest som alltid finns där, den jag lärt mig att leva med. Jag har gått upp allla kilon jag tappade i höstas, tappade nog minst 8 kilo på bara ett par månader bara på att inte äta som jag borde. Att inte äta som man bör sätter även sina spår på andra ställen, har äntligen fått tillbaka håret som varit frånvarande o gett kala fläckar i underhåret. Det har inte synts så mycket, sett lite tunnare ut bara men har undvikit att ha håret uppsatt då de kala områdena synts mycket då. Men nu har jag små fina baby-hår där, de är väl bara 1 cm eller så men jag är så himla glad för det. Jag är så glad för de små sakerna och jag har funnit lyckan i att gå på konserter och i att leva mitt liv igen. 

 

Det känns ganska skönt just nu. Det jag gjorde för att komma tillbaka var inte att be om mediciner även om det kanske hade hjälpt. Jag gjorde en plan med listor och strukturer, jag såg till att vi började veckohandla igen så att det finns mat hemma så att man kan laga mat så att det blir svårare att skippa luncher när jag är hemma. Jag började även laga mat överhuvudtaget igen och skapade en struktur där med. Jag vet med mig att jag med min ångest och med min förmodade ADD (kommer nog aldrig få en diagnos, ärendet har lagts ner 3 gånger) men iaf, jag vet att det gör att jag behöver ha struktur på saker och ting. Att jag behöver skriva ner saker och hålla koll på mig själv, göra upp scheman och motivera mig själv till att göra saker, ge mig själv regler och riktlinjer osv. Det var bara det att jag lixom tyckte förra året att jag väl kunde få slippa det o bara "leva" och då hade jag helt enkelt inget skyddsnät när jag föll och därför föll jag så hårt. Det är ganska logiskt egentligen.

 

Men som sagt, är riktigt glad just nu och mår bra men har den ångestnivån jag har. Den nivån kan jag leva med, den kan vara irriterande ibland och göra mig ledsen visst, men mitt liv är inte ovärt att levas bara för att den finns där. jag är så mycket starkare än den och den ska inte få mig men om den nu skulle vinna igen och ta över igen så får jag väl slåss lite igen då, det är bara som det är med den saken. 

 

Så, en liten update, varsågod eller nåt ;) 

 

Förresten, gästbloggade om Adam Lambert-konserten på en annan blogg:

 

puss

Maja 

 

(...)

 

 

♥