Jo jag tänkte skriva lite om en konsert som jag var på i början av förra veckan. Jag brukar ju göra en del recensioner, dock är de sällan objektiva vilket denna nog inte heller blir. Det går inte att vara objektiv när jag skriver om mitt absoluta favoritband men jag ska försöka vara liiite iaf ;)

 

The Rasmus - Göta Källare - 7/5 2012

Förband InMe

 

Göta källare som ligger i en av medborgarplatsen uppgångar är en ganska liten klubb. Jag skulle kunna anta att det går in ett par hundra personer bara. Detta är inte konstigt eftersom det är The Rasmus första Sverige-gig sedan 2009 och de hade fram till den 20de april i år inte släppt något nytt sedan 2009. Det är lagom mängd folk, lätt att hamna långt fram och väldigt lätt att komma nära eftersom kravallstängsel är något som inte finns här, det behövs inte heller. Förbandet startar på utsatt tid vid 20:00.

 

Det absolut roligaste är att så många har kommit dit endast för just förbandet, överallt runt mig ser jag InMe-tröjor och jag hör människor som säger "Vi ser bara dem sen går vi...", låter kanske lite absurt men tiden där förbandet suger tror jag är förbi. Så med det sagt så var förbandet bra. InMe är från England och har den lite ovanliga uppsättning av TRE elgitarrer o ett trumset, det är en ojämn blandning av riktigt bra gitarrspelande (helt formidabelt bra fkatiskt) och extremt falsk sång. En ganska rolig mix av musikstilar och väldigt entusiastiska fans gör att det blir bra. En total urblåsning i jämförelse med mellanmusiken som består av saxonfonjazz i oändlighet.

När InMe går av fixas scenen rekordsnabbt och The Rasmus kommer upp på scenen exakt vid 21:00, för mig som sett dessa herrar spela två gånger tidigare där de båda gångerna varit försenade med mer än 40 minuter är detta lite av en chock men en glad sådan förstås. Självklart är det ett intro först, vackert är det, tre går på. Eero på bas, Aki på trummor och Pauli på gitarr. De börjar spela, några sekunder senare kommer Lauri in (bandets sångare) iklädd svarta kläder och ett par illgula stövlar. Lauri klättrar in på scenen över en högtalare, lite busigt på nåt sätt. Stövlarna vet jag inte var han hittat men det verkar som att han kommer att ha dem resten av turnén, för er som bryr er så är de av märket viking och som sagt gula.

 

I första låten, "Stranger" från nya självbetitlade plattan verkar Lauri ha mycket svårt att landa, hitta hem och framförallt få in en känsla i låten. Jag kan inte bli arg, det är fullt förståeligt när man bara gjort ett fåtal gig sedan 2009 och är på premiärkvällen med en helt ny låt. Efter första låten körs en av deras genombrottslåtar i hemlandet Finland, "F-f-f-f-falling" från 2001. Där verkar Lauri känna sig mer hemma och det känns att han får bättre grepp om publiken då. Inför tredje låten är han stressad igen och Eero får säga vad den heter, "Save me once again" oxå detta en ny låt. Den går inte bra till en början, ljudet i Lauris mikrofon svajar och förstör totalt sången men efter en hel del arga tecken till ljudkillarna får han ordning på det och det är efter det som konserten börjar på riktigt. Det är efter det som de börjar ha riktigt roligt på scen och börjar känna sig mer säkra inför sin publik som de flera gånger kallar för "familjen" på mysig, kracklig finlandssvenska.

 

Det roligaste med konserten är som alltid att höra dem prata, Eero har förbättrat sin svenka avsevärt men Engelskan blir inte bättre. Han har ett extremt roligt läspljud och att ens försöka uttala ett ord som "especially" är ganska döfött, samtidigt helt underbart roligt och ganska gulligt. Lauri har inte lärt sig mer svenska än nödvändigt medans Eero tar hela meningar. Någonstans i konserten får Eero för sig att sjunga "den glider in", alltså den gamla VM-låten i hockey där Finland vann och gjorde låten till sin egen, eftersom publiken består till större delen av finska fans uppskattas detta något enormt och fullständig allsång utbryter.

 

I mitten av konserten är det ett akustiskt set där låtar som "sail away" och publikfrieri-låten "days" spelas. "Days" är en b-sida från någon gång på tidigt 2000-tal och är en låt som The Rasmus alltid måste spela för de där underbara fina männsikorna som hänger med på varje spelning och alltid står längst fram, den här gången har Lauri glömt texten till tredje versen men de kör den ändå. En annan låt som spelas är "Funky Jam" som hastigast bara, det är den äldsta från 1996, den innehåller extremt snabb rap om en död hund och en lite jazzig poprefräng, väldigt annaorluna från hur The Rasmus låter idag.

 

Jag har såklart redan blivit långrandig, men det finns inte ord för hur mycket jag längtat till denna konsert!

Skulle kunna skriva en miljon ord om hur härligt det var och vilka låtar som kördes och så vidare men de orkar ingen läsa. Kan meddela att de flesta gamla favoritlåtarna kördes och även de nya. För ja jag gillar den nya plattan, den är visserligen ljusare än de tre svarta skivorna men det är i detta avseende en positiv sak. Konserten håller på i ca 1 timma och 30 minuter där över 20 låtar hinns med. The Rasmus är tillbaka och jag kan knappt vänta till nästa gång jag får se dem!

 

I alla fall, ett ord räckte egentligen:  "UNDERBART" !

Så nu har ja tjatat klart :)

Puss på er ;)

Stor Kram

Maj

 

här är några (20st) av låtarna som kördes i en brokig ordning :

Rasmus – Liquid (favoritlåten)

The Rasmus – Days (Rubriklåten)

The Rasmus – Immortal (oxå en favorit)

The Rasmus – Sky (senaste favvislåten)

 

Och en bild som sig bör, epic boots:

 

♥