Håkan förstås ;)

 

Hej!

 

Har inte skrivit på länge, kände att mina ord om MCR behövde få ligga överst ett tag. Har inte heller haft någon tid alls att skriva, har inte tid nu heller egentligen men det här måste jag skriva om, det här kommer förhoppningsvis inte att bli alltför utelämnande men det kommer att handla om mig...

 

För tio år sedan började jag få svårt att andas, jag kände mig yr och trött hela tiden. Mamma gav mig allergitabletter och tog mig till läkaren där de tog blodprover. De hittade inga allergier, andningstesterna de gjorde visade på att jag hade något sämre andning än normalt och därför satte de in allergi och astmamediciner. Sedan dess och fram till förra året har jag tagit medicinerna, de har fungerat lite si och så och förra året fick jag äntligen nog. Min andningsmedicin gav mig sår i munnen och gjorde det svårare att andas så jag slutade ta den trots att en astmasköterska just påpekat hur viktig den medicinen var för mig eftersom hon tyckte mina värden var riktigt dåliga. Att jag slutade ta den förebyggande medicinen gjorde att jag använde akutmedicinen allt mer, vilket inte alls är bra. Jag bestämde mig för att reda ut det en gång för alla eftersom jag inte orkade med en sommar till med att må som jag gjort. Då jag har svår telefonskräck, läkarskräck och sånt så tog det sin lilla tid, ända till februari i år. Jag hade väldigt mycket ångest när jag gick till läkaren och det märktes så i min journal står för första gången sådana saker med, sådant som jag arbetat hårt för att ingen läkare ska märka, för att jag vill klara mig själv, för att jag är ett kontrollfreak som inte vill ha hjälp av någon, för att jag inte vill ha en stämpel osv.

 

För första gången skickades jag till allergicentrum på US och fick göra riktiga proffesionella tester, nu ska jag inte säga att de tester som astmasköterskorna på vårdecentralerna gör är dåliga, bara lite mindre precisa. Sedan fick jag även göra pricktest och ta nya blodprover, gjorde aldrig ett pricktest som barn. Dessa tester visade inte på någonting överhuvudtaget. Inte heller de mycket utförliga andningstesterna visade på några dåliga värden. 

 

Astmasköterskan på US berättade att om man har mycket ångest så kan man uppleva att man får svårt att andas, man kan då även inbilla allergier, speciellt om man får höra av läkare att man har dåliga värden och att man måste ta en massa mediciner. Människor är inte så smarta varelser som man tror och om man får höra något tillräckligt många gånger så kan man vara på ett sätt utan att se det eller känna efter vad som är sant.

Det är tydligen vanligare än vad man tror att unga personer med andningsproblem diagnostiseras med astma utan att ha det och sedan blir sämre eller bättre beroende på ångestnivå och inbillning.

 

Det här låter helt sjukt va? Men nu måste jag gå vidare med det här, jag vet inte hur men nästa steg är en läkartid som jag lyckats ringa och boka in, på Tisdag. Jag vet inte om eller hur jag vill reda ut det, om det är inbillning borde jag kunna tala mig ur det eller hur, jag borde kunna se när det händer, jag borde kunna... ångest igen, ångest över vad folk ska tycka om det här, ångest över att det här kommer att ta tid, ångest över ALLT! 

 

Så nu vet ni, tar korta andetag när jag lägger ut det här, ångestfyllt...

 

Puss

Maja

 

Rubriklåten:

 

 

♥