Bara ett ord kan sätta eld på en skog
♥ Håkan Hellström ♥
Som en orkan kan jag svepa bort dig
Eh.. ja, Håkan, det kan du... totalt!
Det här är en kärleksförklaring till Håkan, har redan skrivit tusen kärleksförklaringar till den mannen och hans låtar förut så det borde väl inte komma som en överraskning precis ;) recap på konserter jag sett:
Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig
När jag var 11 år kom Håkans första låt och jag minns hur jag sa till Pappa "Du jag gillar inte han den där Håkan, han sjunger ju falskt, varför älskar alla honom för, jag förstår inte!" .. eller nåt sånt, det tog inte så lång tid efter det som jag dock var övertygad om att jag hade helt fel och jag tvingade Pappa att köpa skivan till mig. Den skivan är ännu en av mina favoriter även om Håkan har utvecklats med stil så är den alltid bäst.
När jag var 15 tog Pappa med mig på Where the action is som var en endagsfestival i parkerna runtom i Sverige, senare omdöpt till Parksommar och senare nedlagd. Den gången var det vad jag minns Soundtrack of our lives (som jag hatar) The Hellacopters (som jag älskar) Moneybrother (största sömnpillret i historien) och sist, allra sist, väl värt väntan, Håkan Hellström. Det var en fantastisk konsert!
Jag kommer älska dig när jorden gått under
När jag var 16 skulle jag gå med min moster på en Hellström-spelning men hon var sjuk den dagen, det var i Norrköping. Mamma var i Stockholm och Pappa hade hand om min lillebror som då bara var 5 år så han kunde inte lämnas ensam. Efter mycket tjat och bedyrande om att jag skulle vara dödsförsiktig och gå direkt till tåget när konserten var slut så fick jag åka ensam. Så överbeskyddande har jag i efterhand förstått att inte de flesta föräldrar är mot sina 16-åringar men så hade jag det ;) Den konserten är mitt starkaste konsert-minne av alla jag gått på. Avslutet där han körde "Nu kan du få mig så lätt" och gav rosor till alla längst fram eller när han körde "Det är så jag säger det", så vackert och så mycket tårar från mig. En liten 16-åring i svart tyll-kjol o svart Håkan-tröja, så lycklig!
Sedan dröjde det länge kändes det som, ända till 2008 innan jag såg honom igen, då 18 år. Det var först Håkan och sedan Kent i Eskilstuna, en drömkväll! Jag var för en gång skull inte ensam på en konsert utan hade ju pojkvän då. Väldigt mysig konsert och båda banden var helt fenomenala :D
En pojke från förr är tillbaks igen
Efter det dröjde det längre, mycket längre, såg honom inte igen föräns 2011 på våren i Falun, då 21 år. Någonstans över åren där från 08 till 11 hade jag tappat bort honom, jag lyssnade ibland men hade tappat det. Den konserten rörde upp allt som jag trodde var dött. Jag stod nästan längst fram, för första och hittills enda gången. Det var verkligen utöver det vanliga, stämningen var så vacker och Håkan var så bra!
Sedan blev det igen samma år, 2011 på Peace & Love. Den spelningen var viktig för mig och väldigt underbart att ha fått se, avslutande artist på största scenen på en festival som jag jobbat med. Mäktigt!
I år blir det definitivt igen, det ska jag se till ;)
för vet ni, titeln stämmer:
Det kommer aldrig va över för mig
Puss
Maja
