LonelyLintu - With words I thought I'd never speak

With words I thought I'd never speak

Publicerat 2013-04-14 22:18:00 i Allmänt

♥ My Chemical Romance ♥

Hej

Har haft lite svårt att skriva det här inlägget, det vill lixom inte riktigt skriva sig, det vill lixom inte riktigt vara sant.

Att mitt favortband sedan 10 år tillbaka lägger ner är inte något som borde ta ner mig såhär mycket men det känns mycket tråkigare, ledsnare och jobbigare än vad jag tror många kan förstå. I början, för tre veckor sedan, var jag verkligen bara förbannad och arg. Det var de första dagarna innan jag fick en förklaring till uppbrottet, efter förklaringen har nån form av sörjeprocess startat och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva den. Första veckan mådde jag jättedåligt och därför sökte jag tröst i det som förstod mig, twitter var en av de platser jag vände mig till. Det kan låta underligt men när Gerard Way sitter o twittrar hela tiden, öppnar en postlåda o svarar på en massa tweets så känns det lite mer hanterbart, man ser att han lever och mår bra och det är verkligen det riktigt viktiga.

Anledningarna till uppbrottet är många men går tillbaka till att Gerard tappat gnistan och inte längre känner sig levande i MCR, vare sig live eller i låtskrivandet. Det är något man som fan måste acceptera och förstå, jag skulle aldrig vilja att han skulle dra sig själv igenom helvete bara för att man ska få se en show till eller få en skiva till. Gerard Way har länge varit en av mina stora förebilder och det växer sig bara starkare och starkare nu för var dag som går. Jag ser ljust på framitiden men det kommer att ta ett tag att komma igenom detta.

Det är lite tur att Fall Out Boy gjort comeback för jag vet inte hur jag skulle ha mått utan det, det skulle varit på randen av helvetet utan dem, deras nya skiva släpps imorgon och jag kan inte vara mer exalterad!

I alla fall, jag tänkte gå igenom lite småkort vad MCR har betytt för mig och kommer att fortsätta betyda för all framtid. En legend kan aldrig dö eller hur det nu är.

När jag var 13 år upptäckte jag en hel del ny musik det var bland annat My Chemical Romance, Fall Out Boy, Good Charlotte och The Rasmus. Dessa fyra lyssnar jag på än idag. Ibland, i perioder, har jag slutat lyssna på vissa av dem men de har alltid varit närvarande för mig. För min del var det så att jag kände att dessa fyra förstod sig på mig på något sätt. Under mina tonår, främst 13-15årsåldern var jag mycket deprimerad och jag ska inte gå in på mer här än att jag helt enkelt känner att dessa fyra har räddat mitt liv flera gånger om och utan dessa vet jag inte hur jag hade varit som person idag. I vilket fall som helst så kände jag att jag kunde applicera texterna och aggressiviteten i MCR's låtar på min sinnesstämning och det känner jag ofta fortfarande. De har betytt allt för mig och ja de gör det än, tror de alltid kommer att göra det.

MCR har för mig alltid varit omöjliga att jämföra med något annat, för mig har det alltid kännts som att jag inte kan stoppa dem i nåt fack och som att de är helt och hållet unika både låtmässigt och utseendemässigt. Så kommer jag att fortsätta känna, har svårt att tro att jag kommer hitta något som jag tycker är på pricken likadant och även om jag gör det kommer jag aldrig att förstå det på samma sätt som jag förstår MCR.

Gruppen har ändrat stil för varje skiva vilket alltid har känts nyskapande och intressant, den sista skivan Danger Days blev någon form av Killjoy-era som jag aldrig förstod mig på då men som jag alltmer har börjat förstå mig på nu. Den skivan är också superbra men det tog ett tag för mig att falla för den. De nya singlarna Conventional Weapons som släpptes under hösten och fram till februari är alla underbara på sina egna sätt. De singlarna ingav hopp om ny skiva bakom kröken och slutet blev därför väldigt likt som när man drar av ett plåster lite för fort, snabbt och smärtsamt, bränner en lång stund efteråt och lämnar ett märke som blir kvar länge.

2011 var jag o Sony på MCR-konsert i Stockholm, är så extremt glad att jag fått se dem live annars hade detta varit så sjukt många miljarder gånger värre. De var så fruktansvärt bra live, helt jävla galet. och nu, nu är det över...

Finns inte så mycket mer att säga, jag kommer låta detta påverka mig, jag kommer låta detta ta den tid det tar, jag kommer att vara aktiv på twitter och jag kommer då och då att dela en o annan MCR-video eller låttext både på Twitter o Facebook. Det är mitt sätt att hantera det hela och jag mår bättre av det.

Skickar ett stort tack till världens bästa bästis Sony som jag vet går igenom lite samma just nu och som jag kan skratta/gråta med o minnas saker med, som jag kan dela videoklipp med och kolla på intervjuer med. Du är alltid den bästaste som finns men de visste du redan ;)

Mina favoritlåtar, bilder o en bild på konsertbiljetten följer här nedan ;)

PUSS

Maja

Twitter: @lonelylintu , simple as that, följ gärna ;)

MCR FOREVER!

Rubriklåt:

My Chemical Romance – Famous Last Words

My Chemical Romance – Honey, This Mirror Isn't Big Enough For The Two Of Us
My Chemical Romance – Headfirst For Halos
My Chemical Romance – Early Sunsets Over Monroeville
My Chemical Romance – Heaven Help Us - B-Side