Twenty One Pilots

 

Så, som vanligt en recap av året som gått, brukar skriva den så att jag känner att jag åstadkommit något under året. För att lyfta upp mig själv så jag inser att livet är värt o leva o att året inte varit skit ni vet. Det är bara det att jag är rädd att jag kommer hitta negativa grejer denna gång, för min helhetsbild är att året har varit helt amazing, visst hade det mycket sorg men det hände så mycket bra grejer och jag mådde bra både psykiskt och fysiskt, relativt iaf, tillräckligt jämn nivå iaf. men let's do it, året i händelser:

 

Årets första dag, något gick fel vid sista utbetalningen på travet och det slutade med att jag inte fick någon lön för den dagen, jag stod på en perrong och grät och hatade allt, men gick på tåget och åkte hem

Jag skrev en massa listor, strukturerade upp min vardag, tog hänsyn till att jag behöver rutiner

Vi började veckohandla igen och jag började med andra ord äta igen, hälsosamt

Jag, mamma och Sony var på Snövit-musikalen, var hysteriskt roligt o medryckande

Första konserten blev Little Jinder på the Crypt, jag stod längst fram, underbara vackra!

Jag var på en svettig IAMX-spelning, så sunkigt, så nice, var helt sjukt. Blev även min sista debaser medis-konsert, det kändes hemskt tråkigt men sjukt bra avslut på en fin era. 

Kent släppte att de skulle sluta som band och jag grät floder och bokade in 2 konserter på stört

Jag o brorsan var på Teddybears, stod längst fram o blev rätt krossade, var kul

Jag fick äntligen jobb via Academic Work i mars, kändes sjukt bra vid sidan av mina halvtidsstudier

Jag och min Sony var på Mariah Carey i Globen, var helt amazing, jäklar vilka höga toner hon kan ta. Sony var galet hungrig hela kvällen och jag pratade sönder om några kompisar som skulle ha barn. På vägen hem i bilen delade vi hemligheter, jag berättade att jag är asexuell (hej pappa, jag förklarar senare), Sony kontrade med att berätta att hon var gravid, jag hade redan gissat det men visste att hon antagligen inte fick säga något än. Blev så glad att jag smågrät lite, var sedan sjukt exalterad över detta resten av året.

Några veckor senare var vi på vår ögonsten Adam Lambert, fortfarande inte över att det hände

Jag var på meet and greet och konsert med Pvris, ett av mina favoritband, de var supertrevliga

Jag var o såg Simple Plan på Gröna Lund, var kul att återse dem

Var med hela familjen på Green Day-musikalen i Stockholm

Jag var med hög ångest på Håkan Hellström på Ullevi, fick total panik på att de skulle vara 70000 i publiken och var på morgonen tvungen att ligga i sängen tills jag verkligen var tvungen att gå till bussen, kunde omöjligen röra mig överhuvudtaget, jag tog mig upp, jag tog mig dit och väl där var allt perfekt

Var på Muse i Globen, världens i särklass bästa liveakt, sjukt bra

Mitt hår växte succesivt tillbaka och de kala fläckarna blev ett minne blott, skönt

Var med familjen i Örebro och såg Bob Hund, åkte i en superliten bil, vi är inte barn längre, trångt

Jag var på Bråvalla, bara en dag men en sjukt bra dag

Jobbade hela sommaren på massa travbanor, precis som året innan, Gotland var bäst och halmstad eftersom vi hann med en del semester på dessa platser, älskar Visby, är så himla fint där. 

Jag arrangerade Sonys möhippa vilket var psykiskt krävande men oxå så sjukt kul. Det blev väldigt lyckat och vi hade en sjukt kul dag, var så roligt att se min Sony ha roligt och de andra tjejerna. Måste ge en eloge till dem för de hjälpte mig mycket med dagen, hade inte fixat det utan allas sammarbetsvilja och öppenhet för störda lekar. Jag borde bli festfixare fick jag höra, vore faktiskt kul att vara det x) 

Bröllopet hände, jag borde varit nervös tyckte jag men när allt kom omkring så var jag tärna på min bästa väns bröllop och allt var bara så fint och väl ordnat att jag aldrig kunde bli särskilt nervös. Inte ens för toastmaster-rollen. Allt kändes bara så bra och jag var så fylld av kärlek och lycka. Älskar er Sony o Rasmus, ni är så jäkla fina tillsammans, tack för att jag fick äran att vara med på er stora dag :) 

Jag o mamma var på Lars Winnerbäck, var en underbart vacker kväll med en Lasse rörd till tårar av Linköpings kärlek, det var väldigt fint.

Sen var mamma o jag på Iggy Pop, kul att äntligen ha sett, gubben kan än!

Jag var på Popaganda, visserligen ensam men så sjukt härlig helg, var ett spännande litet äventyr.

Var på Troye Sivan på Gröna Lund, var fint att äntligen få se, jag var så stolt, följt honom i många år

En massa stjärnor dog under året, men 2016 tog även min föredetta dirigent som jag visserligen inte kände så nära men som jag haft många fina stunder med som ung i musikkåren och han var inte särskilt gammal heller, vi gick på begravningen hela familjen, kyrkan var proppfull, alla grät hysteriskt mycket, det var fruktansvärt sorgligt och jag har nog fortfarande inte riktigt fattat att han inte finns längre. Mina tankar går dock främst till hans familj och nära vänner, jag kan verkligen inte ens tänka mig vad de går igenom. 

Under samma vecka dog en tjej jag känt sedan gymnasietiden, vi var lika gamla, umgicks inte med henne de sista åren och jag visste att hon var påväg bort men det var en mycket tung vecka då jag självklart tog hand om allla runt mig som behövde stöd och pratstunder men samtidigt ville jag bara sitta i ett mörkt rum för mig själv ett tag, inte jobba, inte vara stark men jag körde på, det gick. 

Pappa och jag var på Kents turnépremiär i Linköping, precis efter begravningen, jag hade inga tårar kvar att ge Kent men de gav mig ändå bara känslor av kärlek, glädje och seger så det gick det med.

Var och såg på Passenger i Filadelfikyrkan i Stockholm, grym lokal, vackert.

Var på utsålt Twenty One Pilots med Bry som förband, hade sjuk mensvärk och svimmade nästan, någon trampade sönder min tå när Josh sprang i en boll över publiken, jag träffade Bry och det första jag fick fram var "shit, you're tall" xD han är sjukt lång dock men seriöst, Maja! 

Jag o pappa var på Blossoms, liten mysig konsert

Såg Kristian Anttila på the crypt, köpte senaste skivan o fick den signerad, Kristian var lika gullig som alltid och jag hängde med gänget från borkhultsfestivalen, härliga människor

Jag o brorsan flyttade in en barack under renovering och bodde i den i två månader. 

Sony och Rasmus lille Nicko föddes och Sony missade således Elton John så pappa och mamma och jag gick och såg honom. Tror nog Elton hade överseende, inget man kan kontrollera precis. De fick en liten sötnos som jag fick träffa 13 dagar senare och sedan träffat ett antal gånger. Han är så mysig, längtar tills jag är där igen.

Under de dagarna var jag iväg, först på Pierce The Veil, på meet and greet, träffade linköpingsfolk, mycket trevligt, var så sjukt skönt att inte vara själv för en gångs skull.

Mamma och jag åkte till London över min födelsedag och såg Panic! At The Disco, jag har väntat 11 år, jag lyckades få biljetter efter en total impuls tidigare under året, var helt slutsålt på några minuter. De var helt enormt bra, mamma var impad. Vi var även på Harry Potter studios och det var så sjukt mycket mer och större o bättre än vad vi någonsin kunnat tänka oss, sjukt värt pengarna. 

Efter det tog jag en månads paus från konserter, jobbade och pluggade en hel del o tog hand om mig själv lite.

Sista konserten blev Kent på tele 2 arena, se förra inlägget, jag fattar inte att det är över nu

Det blev jul och julen var konstigt lugn trots hög stress med morfar nyinflyttad på demensboende och mormor tjurig som få över att ha blivit fråntagen all kontroll över situationen. Det blev bra trots allt, morfar fick vara hemma över dagen och var visserligen förvirrad men han visste vem jag var iaf

Vi hade pappajul och både mamma o Sony med Nicko fick vara med, var trevligt. 

Nyår spenderades hos mina bästa Sony o Rasmus, var en mycket trevlig o lugn kväll efter att ha jobbat nyårstrav under dagen på Mantorp. 

 

Det här året har varit ljusår mycket bättre än de två senaste, jag har haft mina svackor jovisst men inga större sjukdomar och ingen mörk mörk höst. Det har varit en gyttja att gå igenom 2016, absolut, det har varit ett tungt år rent soregemässigt som sagt. Men jag, jag har tagit mig igenom allt och jag har haft kul på vägen. Jag har varit i ett mycket bättre mindset än förra hösten, jag har känt att varje steg jag tagit har varit ett steg längre bort från den där tårfyllda perrongen från förra nyråsdagen. Det här året började med att allt nästan tog slut, jag har kommit så långt ifrån det. Det har varit jättejobbigt och jag har varit så otålig. Mitt hår har inte helt vuxit tillbax än, det står ut lite roligt när jag har det uppsatt men jag vågar ha det uppsatt nu. Jag skiter i om de ser konstigt ut, om någon frågar får jag väl säga som det är, det är helt okej. Ingen har frågat, det der nog inte så konstigt ut som jag tycker. Jag fick nagelsvamp som en effekt av min självsvält förra hösten (iaf tror jag det är därför) och det behandlar jag just nu sedan åtta veckor tillbaka med ett nagellack man stryker på en gång i veckan. Det är fyra fingernaglar, båda tummarna. Det har varit jättejobbigt och gjort mycket ont under året, behandlingen tar minst 6 månader men kan ta ett år. Men det är okej, jag tacklar det också. Just nu känner jag att jag fixar det mesta. Allt utom en sak, att ta tag i mitt liv nu, att hitta ett jobb nu, att göra något just nu. Ska ta det lugnt i helgen, hinna vila, hinna landa lite i lägenheten som man knappt hunnit se sedan vi flyttade in precis före jul och få lite ordning o struktur på saker, det ska bli skönt!

 

Kram på er, blev ett långt inlägg, skriver ett till om musik o film som jag brukar göra imorgon eller fredag.

 

Puss

Maja 

♥