"Årets julklapp är ju som bekant en upplevelse därför tänkte jag ge min familj en känsla av besvikelse" (Johan Glans)

Det är likadant varje år, julen blir aldrig så som jag vill ha den, så som den var när man var liten, så som den ska va...

Men i år för en gångs skull skedde ju trots allt ett julmirakel, DET SNÖADE :D det var väl det som var bra och så kanske klapparna å maten å kalle anka, men besvikelsen bara ligger där och tuggar, varje år, det blir alltid bråk och gnäll och folk bara stressar å förstör den fina julstämningen.

Redan innan maten står på bordet sker det första utbrottet, mostern går i taket över hennes hundar som inte sköter sig.
Men för första gången på en julafton bryter jag ihop totalt och måste gå och gömma mig, de stressade jävlarna märker inte ens att jag försvunnit och sitter där och snyftar högt på toaletten, nånstans mitt i alla tårar börjar jag fundera på varför jag gråter, men kan bara komma fram till en sak - alltid är det någon som förstör denna fina högtid som ska handla om lite god mat och gemenskap och fina symboliska gåvor.

Nej här ska hetsas flera dagar i sträck för att alla ska få så fina saker som möjligt för den dyraste pangen, bara den lilla detaljen att vi som vanligt är utfattiga i december, pengarna kommer ju i januari för mamma får ju inte jobba så mycket någon annan månad än just december, tidningar å post ska köras ut ända in till sista dagen innan jul. Så att hon hinner fixa några julklappar kan man ju bara drömma om, men oj det hann hon visst i år med.

Jaja jag tog mig ju åtminstone ut från toaletten med lite smårödgråtna ögon, den enda som märkte något var min bror som sett hur skör jag verkade och fråga mig om allt var bra, jag skyllde på hunger och bröt än en gång ihop och försvann än en gång in på toaletten.

aja iaf blev det mat och redan efter en halv tallrik är jag mätt o mår illa, samma visa varje år.

men tillslut blir det mesta helt okej, jullyckan lixom får infinna sig, jag låter den sprida sig genom mig och jag kan tillome acceptera att de vuxna inte längre orkar se på kalle ankas jul;  jag, mina bröder, morfar och lillkusinen tittar iaf med största intresse och i år är jag rätt så lugn med det.

Klapparna kommer direkt efter kalle anka, eller ja precis i slutet av kalle anka. Det är alltid mys när tomten kommer även om det är över på en blott tjugo minuter, morbrodern och hans fru ska raskt vidare till hennes släkt, runt halv fem packar de lillkusinen i bilen och är borta snabbare än man hinner blinka.

I bilen på vägen hem sitter jag där och visst fan infinner den sig, den där fina känslan av besvikelse.

Men julen är en fin högtid, jag längtar allti till julafton, jag kan bara aldrig låta bli att vara lite besviken, för julen blir aldrig så bra som man vill och man hinner knappt njuta av den så är den över.

aja, den här julen var iaf bättre än den förra, när jag hade 38 graders feber och var svimfärdig, i år visste jag min gräns och såg till att ta dagen som den kom och orka med det jag orkade med.

Aja, don't feel sorry for me, era sms värmde iaf :D, det är på julen man inser att det finns massa som bryr sig om en ;D många hjärtan och kramar till er alla <3<3<3<3<3

Å Go jul igen :P

Min söta lilla kisse :D Casper <3
Casper hälsar oxå, med en go jul :D

Nu blir de fika med glögg :D, imorse blev de gröt, de e alltid dan efter som e bäst :D

puss å julekram  ;P



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0